5

Dagens tack
Igår när jag kom hem till Katta var klockan for mycket, jag hade förväntat mig slöhäng i gäng och kanske en lagom slaphänt vardagsupdatering. My gosh jag har underskattat Katta. Här klampar man in i bönans hall drygt midnatt och möts av färdiglagad nattsupé, strula med Siri och femstjärningt egenhandigt hemsmuglat budapestvin.
Tack Katta!

nu borde jag verkligen skriva en lång text fullmatad av internskämt om Prag, klassen, hostel ELF, billig bärs och snygga hoods...men oooorka

Istället måste jag berätta om den post-gymnasiet-peppen som bara sveper in i mitt liv som en gigantisk inspirationstsunami. Jag vill bara kasta av mig hela den gymnasiebittra livsinstälning och bli en kinnoativ naiv hippie som bombarderar vardagen med backpackerfilosofi, dekadenta dygnssytmer, stafettskrivningar, hemagjorda festivaler, handgjorda gatuteatrar, världsfred, inre frid och kärlek på alla andra kanaler



Prestationsångesten är fortfarande sommaren och livets mount everest
Men guess who is så mycket gonna stå på toppen in the end