jorge calvo

min pappa pratar om släkten, det låter som en stereotyp sydamerikansk roman, påhittat. Jag kan inte relatera till att människorna jag träffar här faktiskt är familj, att mannen som sitter framför mig på soffan, vid middagsbordet, på tunnelbanan, faktiskt är min pappa. Pappa. Det hör ju vem som helst att det låter alldeles för surrealistiskt för att kunna vara sant.