triss i stress

Jag hade en fantastisk sommar. Nu har jag en fanatisk vinter.

Jag tror att kombinationen betald semester, total geografisk frihet (i alla fall i Sverige), tre lägenheter, gratis festivaler i fyrtal och inget ansvar så lågnt ögat nådde steg mig åt huvudet. Resultatet blev en fulkomligt oresonlig hybris.
Känslan av fullständig lycka (utblandat med toppar av ren eurofori) var så bestående att min kropp vande sig och blev beroende.
Nu kan den inte finna sig i vanliga dödliga sinnestämningar som tristress, depp eller långrtåkigt.
Jag håller på att krypa ur skinnet
Jag känner mig instängd, klaustrofobia.

Nu undrar jag om det är vansinnigt att förvänta sig att ha kul hela tiden.

jag kan leva med lite framtiskval, lite stress, lite påsar under ögonen, järnbrist, prestationsångest, komplex men jag pallar inte långtråkigt.

Jag tänker inte ta långtråkigt.



OH NOOOOO